Vad hände egentligen?
Faktum är att jag inte kunnat hålla mig borta från godis. Men jag äter inte alls lika mycket eller ofta som tidigare. Förr hade jag ett sånt begär, och närhelst jag fick tag på en godispåse vräkte jag i mig tills jag mådde illa. Nu kan jag äta några, och sedan tycka det räcker gott och väl. Livet är för kort för att ha några "lagar" vad gällande maten för min del, men jag försöker fortfarande tänka på vad jag äter och att jag inte ska äta för mycket av det dåliga. Chips äter jag dock inte, och har inte gjort på över 2 månader, men det är ju för att jag får sån halsbränna under nätterna när jag ätit det. Och det vill jag inte ha!
De två senaste veckorna har jag dock haft världens cravings för glass och choklad, mest hela tiden. Det förstnämnda har jag också haft hemma, och rent ut sagt vräkt i mig, känns det som. Vet inte varför, kanske är det någon slags tröstätning? Jag har iallafall fått för mig att det börjar synas på mig, att jag gått upp en massa. Visst kanske det stämmer att jag gått upp lite igen pågrund av detta, men kan inte tänka mig att det egentligen ska gå så fort.
Jag är trots allt fortfarande ute och rör på mig, var ute för bara några timmar sen på en timmes promenad, och i söndags likaså. Försöker gå ut med några dagars mellanrum och varvar alltid powerwalk med diverse övningar eller saker som gör att jag faktiskt tar ut mig och blir lite svettig samt trött. T.ex löpning i intervaller, eller som mitt senaste påfund... Vi har i Trollhättan en gammal järnväg som varit avständ så länge jag kan minnas. Den går inte alls långt ifrån mig, och jag brukar ta en rutt som gör att jag hamnar på den. Mellan järnstängerna ligger det plankor med ett mellanrum, så jag brukar helt enkelt springa/hoppa framåt på plankorna (får inte nudda gruset mellan) så fort det bara går och göra höga knän på samma gång. Måste se ganska roligt ut om någon kollar, men trots att biten jag gör det på inte är längre än några 100 meter lång blir man sjukt trött och skakig i hela benen efteråt. Det tar som fan! Sedan har jag som sagt mina 3 lektioner idrott i veckan och det är ingen barnlek på de lektionerna, läs bara stycket längst ner i detta inlägget så får ni se själva.
Försöker iallafall motivera mig med bilderna från min instagram!
Här har du min story :D För motivation:
April 2012 fick jag en kick och skaffade ett gymkort. Har aldrig tränat eller något regelbundet i hela mitt liv. Bara smått och gett upp efter en månad typ. Så i början hade jag ingen kondis ALLS. Fick hjärtklappning och yrsel efter EN minuts löpning på gåbandet. Tänkte direkt att fan, jag vill vara bra på detta.
Så började jag på riktigt. Jag satt och tänkte på mina vanor och vad jag behövde ändra i mitt liv utan att det skulle bli jobbigt. Älskar ju mat och har alltid ätit som en häst utan att gå upp i vikt. Men jag var verkligen inte i form och jag var inte nöjd med kroppen heller, trots att jag då vägde 52 kg.
Jag har aldrig trott på dieter eftersom jag hellre vill ha långsiktiga vanor än för stunden. Detta var sakerna jag ändrade:
Ingen mer läsk - oh noooes, blev nästan beroende av cola när jag jobbade på restaurang, får lägga ner det helt
Dra ner på choklad och chips - är inte så mycket för godis annars ändå men den jävla chokladen och chipsen asså... hur fan skulle jag lyckas?
Mer grönsaker
Mer sömn
Mer vatten
Regelbunden träning
Jag var så jävla rädd för att tappa motivationen som vanligt men efter 2-3 månader var det nästan som om jag inte behövde kämpa för att orka!
Träning 3 gånger i veckan (nu är det 1-3, för ville mest ha en snabbstart och komma in i det, nu tränar jag mer för att hålla min hälsosamma livsstil) både kondis och styrka
Har nu inte druckit läsk på över ett år och jag saknar det inte ens. Självklart blir det julmust på jul eller cola på semestern men det är ok liksom!
Är sällan sugen på chips, mår nästan illa vid tanken. Choklad blir det på den där röda veckan. Men samtidigt tillåter jag mig själv att trycka i mig skit när jag har cravings. (åt oreos för 20 minuter sen. hihi)
Sömnen är upp och ner samma gällande vattnet. Ibland är jag dum och sover för lite, blir uttorkad och väntar 6 timmar mellan måltider, inte bra!
Träningen har hållt i snart 13 månader men jag har haft veckor då jag skippat på grund av för mycket plugg eller ren lathet, men jag tillåter mig detta utan att må dåligt över det.
ok FÖRLÅT för lång jävla text men ville dela med mig om detta eftersom du verkar inne på samma spår!
Juste, första månaderna rasade jag lite i vikt och hamnade på 47 kg, men viktnedgång var aldrig mitt mål utan ville ha mer vältränad kropp och sundare livsstil. Men gick upp till 50 (vilket jag legat på i ett halvår nu) med styrketräningen.
Kan tillägga att jag fortfarande äter som en häst, dock nyttigare och bara tills jag är lagom mätt och inte sådär AJ MIN MAGE SKA INTE ÄTA PÅ ETT ÅR JÄVLA UUUGH VAD MÄTT JAG ÄR-mätt (lol)
Här är allt jag uppnått:
Mer energi
finare hy (slutade även med ansiktsprodukter för tvättning, bara vanlig tvål nu, kroppen behöver inte kemikalier för att må bra)
-2 kg (hahaha efter ett år)
smalare kropp, mer vältränad, blivit starkare och fått plattare mage (som alla tjejer strävar efter)
Blivit av med suget för onyttigheter, men låter mig själv leva liksom
Enda dåliga vanan jag har nu är snusandet, men tänker inte ge upp mitt beroende av nikotin anytime soon.
Hör av dig om du behöver tips på motivation eller nåt!:D Borde även få ett pris för längsta kommentaren i världshistorien.
GLÖMDE SKRIVA:
Orkar nu löpa 30 minuter utan att stanna!
