Idealism

Nu måste jag skriva av mig, vet inte vart jag ska ta vägen annars. 

Varför är det så att man aldrig kan va nöjd med sig själv? Jag minns den perioden jag hade när jag gick ner runt 10 kg för att jag knappt kunde äta, och minns hur stolt jag var att jag äntligen hade fått en platt mage. Att brösten i princip försvann med var det enda negativa tyckte jag då. Men ärligt talat, jag mådde inte bra. Jag tänker tillbaka på det. Hur jag rasade i kilon och sa till omvärlden att jag började bli orolig, men inom mig så grät jag glädjetårar över det faktumet att jag inte längre tyckte jag var tjock. Hur mina händer näst intill konstant skakade och kroppen var skärrad, och så fort jag kände doften av mat eller någon pratade om det så mådde jag så fruktansvärt illa. Jag minns inte ens om jag åt den perioden (men något måste jag ju stoppat i mig eftersom jag är diabetiker) eller hur lite jag åt överhuvudtaget. Jag minns att jag satt och kämpade i mig mat som jag normalt sett älskar och skulle kastat i mig likt en hungrig uteliggare. 

Och i början var det väl inte så jobbigt. Förutom att jag konstant skakade och jag var ut- och inpå (men av en helt annan anledning som jag inte tänker snacka om nu). Men jag var inte direkt hungrig, om jag minns det rätt. Eller så var jag det. Jag minns ärligt talat inte mycket av den perioden, ens när jag tänker efter ordentligt. Men jag vet iallafall att efter ett tag så blev jag så otroligt ledsen över att jag inte klarade av att äta ordentligt, jag satt och grät vid middagsbordet och sa till mamma att jag önskade allting kunde gå tillbaka till det normala. Jag började då bli rädd för att jag inte skulle kunna äta normalt alls igen, att jag alltid skulle må illa när jag tänkte på mat och hålla mig ifrån det i så stor utsträckning som det bara gick.

Men nu är jag tillbaka. Jag äter som jag alltid gjort igen och jag mår bra och det har varit så i x antal månader nu. Allting är bra. Förutom det faktumet att jag nu fått tillbaka min bulle på magen och att låren nu igen har blivit något som jag jämför med kraftiga stockar, och som jag alltid hatat så grovt. Ska man behöva må dåligt för att känna sig vacker? Svälta sig själv? Ska man i kropp och sinne egentligen må bra och sedan gå och ha ångest över att man ser ut som man gör, vilket drar ner en på bottnen av en bottenlös sjö? Det känns så hopplöst.

Jag har heller inte tränat ordentligt på 2 veckor på grund av hostan och den där underliga sjukdomen som jag aldrig kollade upp har hållt i sig. Och nu har jag förbannat ont i mitt ena revben också, så tror det har hänt något med det. Jag vet ju att om man kombinerar en bra kost och tränar regelbundet så mår kroppen bra, och man känner sig förhoppningsvis nöjd med sig själv också. Men en bra kost innebär inget, eller så lite som möjligt, av socker. Alla godsaker som man så gärna slänger i sig, speciellt nu när det är sommar ska man offra. Om man inte kan, eller snarare inte vill strunta i det just nu då? Jag känner inte alls för att ge upp en av de få sakerna som känns gott, det goda i livet. Ska man då behöva viga sitt liv åt träning för att kunna känna sig nöjd? 

Jag blir så knäpp av allt det här. Önskar att jag kunde sluta tänka på allt detta, men det sitter i sedan jag var yngre. Jag har ALLTID hatat min kropp, och det spelar ingen roll vad folk säger. Jag skäms över mig själv. Och jag skäms för att jag känner så här, tänker så här. Jag hatar alla ideal så grovt mycket, men själv så håller jag stenhårt på dem och har blivit helt hjärntvättad av det. Usch, säger jag. Fy. 


Kommentarer


» .

Du är vacker!

2013-06-09 @ 19:25:20
» catarina

det är samhället som (o)frivilligt smyger sig in i vårat medvetande, jävla ideal & skit; säger jag med! jag undrar om jag också nånsin kommer att trivas i min kropp. men innerst inne vet ju jag, du; VI, att VI är fina som vi är. kram <3

Svar: Ja, hatar skönhetsideal.. Usch, världen hade varit så mycket bättre utan dem. Du som är så fin! Kramkram <3
Nathalie B

2013-06-12 @ 08:33:32
URL: http://creatingtoinspire.blogg.se
» Nea

Jättebra text! Håller helt med om att dagens ideal och förväntningar är helt sjuka...

2013-06-13 @ 10:59:01
URL: http://neaadriana.blogspot.com

Namn:
Kom ihåg mig!

Mailadress:

Blogg/tumblr:

Kommentar:

Trackback
kontakt 1 2 extra 3 4 5 6 7 8 9 11 mellanrum mellan 12 13 more 14 15 16 17 mer 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31