Jag önskar att jag hade kunnat vara överallt samtidigt, eller vart jag än skulle vilja vara när jag just vill det. Som på Malmöfestivalen när Panda Da Panda uppträdde där. Har inte sett honom på 2 år och längtar och kroppen och hjärnan skriker efter underbar live-musik som man kan förlora sig själv i. Jag saknar att stå och hoppa på ett bord medans hans musik dunkar ända in innanför pannbenet. Jag vill dansa, le och skratta tills tårarna rinner nerför kinderna av lycka och bara vara så himla glad. Vill umgås med människor som får mig att må bra och som uppskattar mig och den jag är, men alla är vi utbytbara och ingen är speciell längre.

"Individuality (or selfhood) is the state or quality of being an individual; particularly of being a person separate from other persons and possessing his or her own needs or goals." 

We're all individuals in this twisted world. Och mina tankar fortsätter snurra och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen igen. 

 

Mitt humör har varit lite underligt det senaste, men det är väl ytterligare en sån där höstdipp som kommer och går. Jag har förövrigt inte mått bra i kroppen på hela veckan heller så har stannat hemma. Idag var jag dock ute en sväng på stan med Victoria och man känner verkligen att sommaren är över. Det har känts som att den hållt i sig iår, men idag var det kyligt trots att solen kikade fram några gånger. Jag bar mitt nyaste tillskott i jackfamiljen - ytterligare en kappa fyndad på second hand. Känner mig som en stereotyp ryss i den, med den enorma syntetiska pälskragen. 

Tycker förresten det är lite kul att mina ögon idag hade samma färger som himlen för några dagar sedan! 

Jag har sedan jag vet inte hur länge önskat och drömt om att få åka utomlands igen. Det kanske för de flesta känns som en självklarhet, att det är något man gör med familjen varje år, men för oss har det inte varit så på väldigt länge. Jag har inte varit utomlands på 12 år. 12 HELA ÅR?! Ekonomiskt sett räcker pengarna inte till allt, och då definitivt inte utlandsresor. 

Jag fantiserar om långa vita stränder där man kan känna den varma sanden mellan tårna när man springer längs strandkanten och en kort bit ifrån stugorna ligga i hängmattor och smutta på nypressad tropisk juice ur en kokosnöt med tillhörande sugrör och paraply. Vandra runt i skog och mark och se hur de mest fantastiska utsikterna breder ut sig framför ögonen på en, träffa på exotiska djur och leva ett med naturen på ett helt annat sätt än hemma i kyliga Sverige. Gå på marknader och fynda vackra orientaliska och unika tingestar såsom tyger, smycken, kläder, prydnader och allt den mänskliga hjärnan kan tänkas komma på. Äta fantastisk, kryddig och annorlunda mat som öppnar upp dina sinnen och sätter dina smaklökar i brand. Gå i fabulösa butiker med nytt och fräscht, särpräglat mode och på natten känna stadslivets puls bulta under huden i takt till musiken. Besöka fantastiska sevärdheter och uppleva sånt som du drömt om hela ditt liv och som du haft på din alldeles egna bucket list djupt inom dig sedan barnsben. Att få vara med om otroliga äventyr, och fånga det på bild för att minnas det föralltid. Den mänskliga hjärnan är ett såll, men en resa är någonting jag skulle minnas och uppskatta förevigt. Detta är bara några av scenarierna jag ser framför mig, men jag behöver och vill framför allt att ta det lugnt, slappna av och bara leva, njuta av de bra sakerna i livet. Det är något jag längtar så otroligt efter. 

Jag har aldrig brytt mig särskilt om vart jag skulle åka, snarare själva grejen med att få åka någonstans - vartsomhelst - skulle i mina ögon vara ovärderligt. Men några av drömresemålen är England, Indien, Japan, USA, Afrika, Kina och i princip alla andra magiska länder över hela världen som jag omöjligt kan rada upp här - då skulle inlägget aldrig ta slut. 

När jag såg att blogg.se håller i en tävling i samarbete med momondo.se fick jag äntligen upp hoppet. Min chans att kunna få smaka på livets sötma. Och jag tycker att alla ni därute också borde ta chansen, för vem vet, kanske är det ni som får uppleva någonting alldeles fantastiskt. 
Här kan ni också tävla!

 

Nu vill jag gå klädd i mörka, dova färger och gråskala, mjuka, varma samt bekväma kläder. Stilrena och simpla, men ändå något utöver det vanliga. Blivit lite förälskad i sakerna som ni ser på bilden ovan (BIG WANTIES) och bestämde mig för att slänga ihop en bild. 

Sitter just nu i pyjamas och mysestrumpor men ändå fryser jag tårna av mig - det är inte OKEJ!! :( 
Ska snart ta en sväng ut till skogsterrängen och löpa lite, kanske få upp pulsen några grader i kylan. 

 

wolfshriek @ Instagram ← här hittar ni mig. 

Snygga detaljer i höst: stövlar i hög modell och flertalet ringar i olika storlekar på fingrarna.
Allt på bilden är från H&M. 

Lyssnar just på de mest underbara instrumentala låtarna från the Great Gatsby. Det är helt sinnessjukt vad musik kan få en att känna. Man kan verkligen förmedla så mycket genom musik, alla dessa olika känslor och jag tycker personligen det är ett så fint sätt att kunna uttrycka sig på.
 

Här hittar ni mina främsta favoriter, tillsammans med Overture and Sanitarium, och Beautiful Shirts And Dan Cody. Hela skivan är förbannat vacker, så ljuvlig. Här hittar ni den: "Craig Armstrong – The Orchestral Score From Baz Luhrmann's Film The Great Gatsby". Alla låtar är dock inte instrumentala vilket man kan få intrycket av när man läser inlägget, men de flesta.

Det är kul att tänka tillbaka till tiden innan jag började gymnasiet och gick i grundskolan. Då skulle jag troligen aldrig lyssnat på något sådant här frivilligt utan högljutt klaga om det spelades inför mina öron. Men jag har mognat och börjat förstå skönheten inom inte bara musiken, utan det mesta. Det finns så mycket vackert i världen. 

 

 

 

Jag sitter och kladdar med tusch och bläck på mina armar samt planerar för framtida tatueringar, har redan två ideér klara. En på insidan av vänster ringfinger, den andra på insidan handleden på högra armen. Ovan har ni en liten sneakpeek. Kommer bli fantastiskt vackert känner jag på mig. Får bara se när jag ska få gjort detta, och när ni ska få höra om vad sakerna betyder för mig. 

Gina Tricot / Gina Tricot / H&M / H&M

Nu när det börjar gå mot höst gör ju även modet det, och snart kan man äntligen gå runt i svarta kläder igen utan att svettas ihjäl. Och dessutom ha jackor på sig. Dessa fyra är några utav favoriterna av de höstjackor jag sett det senaste i butikerna. Jag har även sett en goding på Bikbok som är brunorange och ser snarare ut som en vinterparkas än en höstjacka som jag också gillar väldigt mycket. Dock skulle jag just nu helst vilja ha den ljusa eller den svarta kappan intill (den sitter som ett smäck - men kan tänka mig att den ljusa skulle vara minst lika snygg på). 

Häromdagen kikade jag på filmen the Great Gatsby och åh, vad den etsade sig fast. Mot slutet hade jag tårar i ögonen och kämpade febrilt med att inte börja störtlipa. Jag läste precis färdigt boken bara några dagar före, och till stor del överensstämmer de båda med varandra. Trots att jag i början hade lite svårt för tempot i filmningen (vilket är typiskt för regissören Baz Luhrmann - tänk bara på Moulin Rouge) samt att musiken och några fler bitar känns helt ur tid (vilket den ju också är - boken samt filmen utspelar sig under tidigt 1900-tal, musiken är från nutid), och skådespelarna känns ganska stela fram till det att Gatsby framträder som karaktär. Det tar en bit in i filmen tills man vant sig och liksom boken så är den första biten ingen vidare enligt min mening. Men sedan, ja. Jag har fått något av en crush på Leonardo DiCaprio, inget som skett tidigare för mig när det gäller honom. Men åh, vad övertygande han spelar. Och karaktären är så bra, så passionerad. Och så är han förbannat stilig i kostym, det är något med den där gentleman approachen som jag faller för. Bokstavligt talat smälte när jag såg honom i den vita/crémefärgade kostymen, hett tips for you guys. Ta på er en vit kostym och ni har mig på fall. Skämt åtsido, fantastiskt vacker film som jag rekommenderar. 

Kollade förövrigt på the Aviator idag och jag kan inte säga något annat än att Leo är en fantastisk skådespelare. Jag sväljer hans roller med hull och hår och jag är övertygad om att han är både Jay Gatsby och Howard Hughes. Och han är HET, trots att han spelar lite mentalt instabil i den senare, och är väl inte helt klar i den första heller. Men självsäkerheten i rollen som Howard, wow. Det är någonting med honom alltså.