Tips för att få konstiga blickar på stan


 
tips ett: Färga håret i någon udda färg, typ skrikig bubbelgumsrosa. 
tips två: Var stencool.

Tycker jag har lyckats ganska bra med båda, eller vad säger ni? Men glöm för guds skull inte att färga ögonbrynen och fransarna (helst brun), annars kommer du gå runt och se ut som en alien som jag har gjort den senaste tiden. I'm on it right now!!! 


Inga måsten


 
Jag är så trött på måsten. Jag orkar inte ens göra saker längre som kanske för andra är något självklart. Det konstiga är att jag mår bra. Jag är inte ledsen, jag är inte depressiv som så många gånger förr, jag minns inte senast gång jag hade en ångestattack, jag har lite ont i kroppen och knoppen då och då och jag har jävligt underliga sovtider, men jag mår ju för sjutton bra. Men jag orkar inte. Det är så mycket man "måste" göra.

Ja men, varför då? Tänk om jag inte vill, tänk om jag inte orkar längre?

Jag orkar inte göra skoluppgifterna, jag skiter i vilket. Skiter i vad som händer.

Fast det gör jag ju egentligen inte, eller?

Jag är skoltrött. Jag orkar inte ens kämpa längre. Och det är så jävla synd för jag vet att jag kan bättre än så här. Vad ska man göra, är det någon som har något mirakeltips? Jag vill bara sova, ligga i ide tills värmen kikar fram. Och det verkar inte finnas något som kan dra mig upp ur detta. Inte vänner, inte kärlek, inte musik, inget som får livet att blomstra igen, inget som gör mig produktiv. Jag sitter bara här och väntar på sommaren, vill att det jobbiga ska ta slut, vara över. Snart tar jag studenten. Men jag orkar ju inte kämpa tills dess. 
 

Rånare

 


Jag önskar att jag hade kunnat vara överallt samtidigt, eller vart jag än skulle vilja vara när jag just vill det. Som på Malmöfestivalen när Panda Da Panda uppträdde där. Har inte sett honom på 2 år och längtar och kroppen och hjärnan skriker efter underbar live-musik som man kan förlora sig själv i. Jag saknar att stå och hoppa på ett bord medans hans musik dunkar ända in innanför pannbenet. Jag vill dansa, le och skratta tills tårarna rinner nerför kinderna av lycka och bara vara så himla glad. Vill umgås med människor som får mig att må bra och som uppskattar mig och den jag är, men alla är vi utbytbara och ingen är speciell längre.

"Individuality (or selfhood) is the state or quality of being an individual; particularly of being a person separate from other persons and possessing his or her own needs or goals." 

We're all individuals in this twisted world. Och mina tankar fortsätter snurra och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen igen. 


Creeper-fever



Hittade ursnygga creepers på ebay och eftersom det inte fanns min storlek tänkte jag tipsa er istället. Mina favoriter är de två paren högst upp, främst de svartvita då jag kikat på svartvita brouges med platå ett tag nu. Men tycker även de andra var riktigt fräna och det där genomskinliga kan nog vara en snygg detalj. Tänk er att ha ett par leopardstrumpor i! Här hittar ni dem. 


The Great Gatsby

Häromdagen kikade jag på filmen the Great Gatsby och åh, vad den etsade sig fast. Mot slutet hade jag tårar i ögonen och kämpade febrilt med att inte börja störtlipa. Jag läste precis färdigt boken bara några dagar före, och till stor del överensstämmer de båda med varandra. Trots att jag i början hade lite svårt för tempot i filmningen (vilket är typiskt för regissören Baz Luhrmann - tänk bara på Moulin Rouge) samt att musiken och några fler bitar känns helt ur tid (vilket den ju också är - boken samt filmen utspelar sig under tidigt 1900-tal, musiken är från nutid), och skådespelarna känns ganska stela fram till det att Gatsby framträder som karaktär. Det tar en bit in i filmen tills man vant sig och liksom boken så är den första biten ingen vidare enligt min mening. Men sedan, ja. Jag har fått något av en crush på Leonardo DiCaprio, inget som skett tidigare för mig när det gäller honom. Men åh, vad övertygande han spelar. Och karaktären är så bra, så passionerad. Och så är han förbannat stilig i kostym, det är något med den där gentleman approachen som jag faller för. Bokstavligt talat smälte när jag såg honom i den vita/crémefärgade kostymen, hett tips for you guys. Ta på er en vit kostym och ni har mig på fall. Skämt åtsido, fantastiskt vacker film som jag rekommenderar. 

 
Kollade förövrigt på the Aviator idag och jag kan inte säga något annat än att Leo är en fantastisk skådespelare. Jag sväljer hans roller med hull och hår och jag är övertygad om att han är både Jay Gatsby och Howard Hughes. Och han är HET, trots att han spelar lite mentalt instabil i den senare, och är väl inte helt klar i den första heller. Men självsäkerheten i rollen som Howard, wow. Det är någonting med honom alltså. 


Låt barn vara barn, för guds skull

Åh, när man tänker tillbaka. Jag minns så väl hur det var när man var liten. Man lekte, med eller utan alla dessa leksaker. Dockor, plastdjur, bilbanor och allt man kunde komma över. Sprang ute med vännerna och kom på de mest fantastiska lekarna. När man fick lov att vara just barn, och leka, på riktigt. Fick slappna av och vara sig själv, utan några påtryckningar från utsidan och någon press på hur man skulle "vara". Jag tänker på dagens ungdom (nu låter jag som en gamling, tjena tant) och blir så otroligt... ledsen. Förtvivlad. Tycker så synd om barnen födda 2000 och framåt (kanske även tidigare med) som växer upp i den absoluta dator- och smartphone-åldern. När man är ung är man så otroligt mottaglig för intryck just för att man själv håller på och växer upp och börjar den långa resan som handlar om vem man är, och man blir så påverkad av alla dessa saker som nätet har att erbjuda. Det finns inget stopp på vad som finns online, man kan verkligen finna det mesta. Och allt är ju såklart inte skadligt, men det finns ju sådant som är stämplat "barnförbjudet" och skadligt av en anledning. Och allt detta finns tillgängligt för dessa barn att ta in och lära sig av. Ser man någonsin 10-åringar leka med dockor nuförtiden? Eller bilar? Jag vet inte. Men det jag vet är att barn börjar sminka sig allt tidigare, eftersträvar en mognare klädstil och smak, allt för att se och verka äldre ut. De börjar dricka som ynglingar, vilket inte bara är skadligt, utan även rent ut sagt hemskt. Varför handlar allt om att bli äldre när man är ung? Och när man väl blivit gammal längtar man tillbaka till ungdomsåren. Den oskyldigheten, att bara få vara BARN. Well you know what, den oskyldigheten håller på att förstöras. Undrar bara hur det kommer bli längre fram i tiden, då det känns som att alltmer handlar om att man ska finnas online och alltid ha tillgång till ALLTING. 

Jag har en sådan hatkärlek när jag tänker på datorn, mobilen och internet. Ena stunden vet man inte hur man hade klarat sig utan det (google knows everything, och har räddad mig ett x antal gånger och sitter ofta med mobilen i handen) men i den andra vill jag bara skrota allt som har med DET att göra. Det kan ju låta ganska motsägelsefullt när jag sitter och skriver detta på en blogg, på nätet, men detta är det mest effektiva sättet nuförtiden att kunna nå ut till folk. Och jag menar inte att vi ska gå baklänges i tiden, man strävar ju alltid efter att utvecklas och då förhoppningsvis till det bättre. Men snälla, barn sitter nog mer och mer framför datorn och mobilen (hur många barn runt 10 är det inte nuförtiden som har Instagram? Facebook?) samt tvn och vid spelkonsoler. De förstår sig inte på att saker som de lägger ut kan skada dem, i framtiden, om inte tidigare. Jag kan erkänna att även jag som liten satt vid datorn och lärde mig saker, framförallt engelska som jag till stor del haft nytta av under min utbildning, och det är ju bara positivt ur den synvinkeln. Men allting är inte positivt. Verkligen inte. Jag har också sett mycket som man kanske egentligen önskar att man inte gjort. Det känns som att människor nuförtiden inte är lika rädda med vad de lägger ut. En status om hur mycket den och det drack i helgen, en nakenbild. Detta är inte alls lika farligt nu, som det var för 10 år sedan. 

Och åh, jag är så långt ifrån klar med detta ämnet. Det finns så många andra saker att tillägga. T.ex, alla dessa ideal som genomsyrar vår vardag. Och vem bedömer när en individ är mogen för en viss sak? Alla är olika, och alla mognar olika fort. Fast jag är fortfarande bara barnet, men låter äldre. Men det kanske är så, jag börjar ju trots allt bli vuxen. Ibland känner jag en sådan otrolig tyngd på mina axlar över saker som inte alls är mitt problem. Men om ingen annan tar hand om det, vem fan ska göra det då? Vem bryr sig, förutom jag? We're so ignorant. Och jag vet inte vad jag ville få sagt med detta. Bara ventilerar, som vanligt. Jag tänker så otroligt mycket, ibland för mycket för att det ska vara bra. 


Nina and friends

Min vän Nina har ett nystartat företag där hon säljer ekologiska/organiska egendesignade tygkassar som är helt underbara enligt min mening! Sneakpeek nedan ↓
 
Vem kan säga nej till en sådan mysig filur? Och hur ballt är det inte att varje tygkasse har ett alldeles eget nummer tryckt inuti?

Bilderna är lånade från hennes facebooksida, och just nu har hon en tävling där man kan vinna en kasse. In och gilla sidan, kolla in tävlingen eller beställ en egen, vetja! Nina and friends is the place ♥


Never ignore a person who loves you, cares for you, and misses you. Because one day, you might wake up from your sleep and realize that you lost the moon while counting the stars



Sitter och ritar, allt som snurrar i skallen är sorgliga kärlekscitat som bränner i själen. 


Mentally ill



Bh - net-a-porter.com / Shorts - net-a-porter.com / Glasögon - shopzerouv.com / Väska - mytheresa.com / Läppstift - beauty.com 



Om två dagar fyller jag 18. Vi ska käka thaibuffé och jag längtar. Just nu är klockan 5 på morgonen, jag kollar på The Carrie Diaries och älskar serien. Jag har blivit dålig på att skriva bra, det står still här på bloggen. Känner inte riktigt att detta är grejen för mig just nu, men sedan är jag väl en periodare när det kommer till detta, precis som med det mesta när man är tonåring. Så jobbigt att man aldrig kan bestämma sig för en sak, att man ska hålla på och ändra åsikt om saker och ting stup i kvarten. Det är så frustrerande. Ibland blir jag ju helt tokig. Fokus ligger på att hitta mig själv, och försöka börja älska mig själv. Det är dags nu. Vi hörs när vi hörs. 


Idealism

Nu måste jag skriva av mig, vet inte vart jag ska ta vägen annars. 

Varför är det så att man aldrig kan va nöjd med sig själv? Jag minns den perioden jag hade när jag gick ner runt 10 kg för att jag knappt kunde äta, och minns hur stolt jag var att jag äntligen hade fått en platt mage. Att brösten i princip försvann med var det enda negativa tyckte jag då. Men ärligt talat, jag mådde inte bra. Jag tänker tillbaka på det. Hur jag rasade i kilon och sa till omvärlden att jag började bli orolig, men inom mig så grät jag glädjetårar över det faktumet att jag inte längre tyckte jag var tjock. Hur mina händer näst intill konstant skakade och kroppen var skärrad, och så fort jag kände doften av mat eller någon pratade om det så mådde jag så fruktansvärt illa. Jag minns inte ens om jag åt den perioden (men något måste jag ju stoppat i mig eftersom jag är diabetiker) eller hur lite jag åt överhuvudtaget. Jag minns att jag satt och kämpade i mig mat som jag normalt sett älskar och skulle kastat i mig likt en hungrig uteliggare. 

Och i början var det väl inte så jobbigt. Förutom att jag konstant skakade och jag var ut- och inpå (men av en helt annan anledning som jag inte tänker snacka om nu). Men jag var inte direkt hungrig, om jag minns det rätt. Eller så var jag det. Jag minns ärligt talat inte mycket av den perioden, ens när jag tänker efter ordentligt. Men jag vet iallafall att efter ett tag så blev jag så otroligt ledsen över att jag inte klarade av att äta ordentligt, jag satt och grät vid middagsbordet och sa till mamma att jag önskade allting kunde gå tillbaka till det normala. Jag började då bli rädd för att jag inte skulle kunna äta normalt alls igen, att jag alltid skulle må illa när jag tänkte på mat och hålla mig ifrån det i så stor utsträckning som det bara gick.

Men nu är jag tillbaka. Jag äter som jag alltid gjort igen och jag mår bra och det har varit så i x antal månader nu. Allting är bra. Förutom det faktumet att jag nu fått tillbaka min bulle på magen och att låren nu igen har blivit något som jag jämför med kraftiga stockar, och som jag alltid hatat så grovt. Ska man behöva må dåligt för att känna sig vacker? Svälta sig själv? Ska man i kropp och sinne egentligen må bra och sedan gå och ha ångest över att man ser ut som man gör, vilket drar ner en på bottnen av en bottenlös sjö? Det känns så hopplöst.

Jag har heller inte tränat ordentligt på 2 veckor på grund av hostan och den där underliga sjukdomen som jag aldrig kollade upp har hållt i sig. Och nu har jag förbannat ont i mitt ena revben också, så tror det har hänt något med det. Jag vet ju att om man kombinerar en bra kost och tränar regelbundet så mår kroppen bra, och man känner sig förhoppningsvis nöjd med sig själv också. Men en bra kost innebär inget, eller så lite som möjligt, av socker. Alla godsaker som man så gärna slänger i sig, speciellt nu när det är sommar ska man offra. Om man inte kan, eller snarare inte vill strunta i det just nu då? Jag känner inte alls för att ge upp en av de få sakerna som känns gott, det goda i livet. Ska man då behöva viga sitt liv åt träning för att kunna känna sig nöjd? 

Jag blir så knäpp av allt det här. Önskar att jag kunde sluta tänka på allt detta, men det sitter i sedan jag var yngre. Jag har ALLTID hatat min kropp, och det spelar ingen roll vad folk säger. Jag skäms över mig själv. Och jag skäms för att jag känner så här, tänker så här. Jag hatar alla ideal så grovt mycket, men själv så håller jag stenhårt på dem och har blivit helt hjärntvättad av det. Usch, säger jag. Fy. 


10 randoms

 Ett av mina bästa "hemmagjorda" snackstips är smörstekta burkchampinjoner med grovmalen svartpeppar och stekta ägg med lös gula ovanpå, och så låter man gulan rinna ut över champinjonerna... Dör så gott det är. 

▶ Chokladpudding är bland det godaste jag vet. Fast det är mycket som är bland det godaste jag vet, men chokladpudding är verkligen himlen i form av föda.  

▶ Jag är enormt gottesugen just nu och har något av en "ihålig dag" (ni som läst the hunger games vet vad jag snackar om), det är därför jag skriver om mat. Nu får jag lägga av.  

▶ Jag fick nyligen över 700 följare på Instagram. Följ mig du också, om du inte redan gör det; wolfshriek @ Instagram 
it is.

▶ Vann en tandblekning hos Dennis M förra vintern och var och hämtade ut det i somras, började med detta igårkväll och ska bli kul att få se skillnaden när jag är klar. Bilder kommer. 

▶ Jag hatar mitt hår just nu. Det är alldeles för gult för att jag ska va nöjd, även om det kanske egentligen inte är så grovt som jag tycker det känns som. 

▶ Jag borde plugga och skriva på min historiauppgift som ska vara klar på måndag.. Och det är verkligen last call den 13e, annars är jag stekt. Men orkar verkligen inte idag - eller någonsin...

▶ Dagens låt:



▶ Jag är omänskligt trött idag, och dessutom får jag känningar hur ofta som helst (tror alltså att jag har lågt blodsocker) fastän jag inte alltid är låg. Det är antagligen något fel på mig, och vet inte vart jag ska ta vägen när det händer. 

▶ Jag tror att jag har ansträngningsastma/något problem med mina lungor eller luftrör. När jag är ute och springer (springer absolut inte långt heller - typ 5 min) så blir det så tungt direkt och när jag "kommer fram" så andas jag som när en normal människa har sprungit ett maraton, och återhämtar mig inte på kanske tio minuter - en kvart. Dessutom blir jag röd som en tomat i ansiktet, och det kan ta upp emot en halvtimme eller mer innan det försvinner. 


Framtiden

Drömmer mig bort lite till student 2014, trots att ångesten kryper på bara jag tänker på att bli så "gammal" och att förväntas kunna ta ansvar och göra saker som jag kanske inte känner mig redo för. Jag har inte en blekaste aning om hur man sköter det där med att betala räkningar, ta bort fläckar från kläder och sy igen hål eller hur man lagar värsta fancy middagar (dock finns det ju receptböcker och internet så det lär jag väl kunna lista ut). Får också lite ångest över att jag inte vet vad jag ska göra efter gymnasiet. "Äsch lugnt brushan, det lööööser sig.." What if it don't? Samt alla kostnader för student och balkläder, mössa och resa och allt vad det nu innebär. Urgh. Men just kläderna ser jag fram emot (förutom möjligen mössan), jag verkligen älskar att ha klänningar på mig och även fast jag inte har det alltför ofta så har min garderob en egen del för just kjolar och klänningar - och tro mig, den är överfylld. 


Bara ett axplock av alla klänningar jag har.. Det är nog en av mina större obsessions när det kommer till kläder, samlar på mig klänningar som jag vet inte vad. Har ju också en hel del jag vill sälja! Någon som skulle kunna vara intresserad? Skriv en kommentar, så kan jag lägga upp lite bilder. 

Jag har alltid sagt det att min balklänning ska vara något extra. Ingenting i någon skrikig färg med en massa fula knytningar eller stenar/paljetter på som man bara använder en gång och en gång endast. Nej, jag vill ha en helt vit klänning med simpla skärningar och med en underbart puffig lång tyllkjol - nästan som en bröllopsklänning. Någonting likt de Ida Sjöstedt har designat och som finns på Nelly, eller som någon slags blandning av dem som jag nämnt tidigare.


1  2  3  4  5 - har tidigare snackat om en blandning av 1an och 3an, med underdelen på den första och överdelen på den andra. Perfektion! 

Om jag hade kunnat hade jag designat min klänning helt själv, åh vad perfekt den hade blivit då. Ja, designerdrömmar har jag också. Har funderat mycket och länge på hur min kollektion jag vill göra skulle se ut och vad för delar och plagg den skulle innehålla. Tänk att själv äga ett klädmärke, att helt få bestämma hur plagg ska se ut och sedan att få sälja dem. Dock är jag helt obegåvad när det kommer till att sy. Rita kan jag, men är inge vidare på att skissa plagg utan att det ser oformligt ut. Men alla ideér och tankar ligger sparat djupt i min hjärna, jag har ganska dåligt minne egentligen, men ett bra fotografiskt minne. Och ett väldigt kreativt sinne som bara väntar på att få släppas lös och komma ut. 



Eternal Garments

Ni vet att jag snackat en himla massa om second hand och mönstrade skjortor det senaste.. Fann nyss ett företag med namnet Eternal Garments som handplockar second hand kläder och säljer dem på sin hemsida. Avgudar i princip alla plagg där (speciellt alla Navajo skjortor och jeansjackor - tillåt mig att dö), trots att plaggen kanske främst är gjorda för grabbar. Men det har aldrig stoppat mig förr! 


Det är något sånt här jag mycket väl skulle kunna tänka mig att göra en period när jag blivit äldre, något jag tror att jag skulle uppskatta att jobba med. Att själv få marknadsföra alla de unika plagg som jag tycker är snygga, och värna om naturen på mitt sätt genom att köpa in och sälja second hand kläder. Det är en business jag tror mycket på själv eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Och vi måste verkligen börja tänka mer på vad vi köper, just nu produceras det och köps alldeles för mycket nya kläder när det redan finns så mycket "gammalt" som man kan återanvända. Hållbar utveckling mina vänner! Önskar att allt fler ska förstå vilken guldgruva second hand butiker kan vara, och att det inte bara är en massa gamla farbröders skjortor som hänger på galgarna (dem kan ni ge till mig i vilket fall som helst) utan att man kan hitta det allra mesta där. Perfekta stället för att kunna utveckla en mer personlig stil. För hur kul är det egentligen att ha likadana kläder som alla andra? 


Sheer kimono

Igår var jag och thriftshoppade lite, hehe. Skir lång kimono för 40 spänn (som inte görs rättvisa på bilden) och halsbanden för mindre än 10 kr styck. Om ni någonsin åker förbi Trollhättan och gillar second hand lika mycket som mig så måste ni ta en sväng förbi PMU:s, där hittar jag ALLTID någonting fint (öppet måndagar och lördagar). I och för sig brukar jag lyckas hitta grejer på nästan varje second hand, men köper långt ifrån allt jag hittar. Men det är så mycket roligare att köpa second hand för man kan ju köpa mer plagg utan att känna sig så fruktansvärt slösaktig, eftersom att det är billigare. Samt att man kan få fantisera lite, eller hitta nya användningsområden för saker. I en vanlig butik är en tröja en tröja, och den ska sitta på överkroppen, för att det är sagt så. T.ex denna jag köpte igår hängde bland sovplagg/nattkläder, men jag tänker ha den till vardags. Kanske borde göra en sån där lista med mina favoritbutiker, där jag brukar fynda? Hojta till om ni skulle vilja det. 


Ni som kikar in nu och uppdaterat bloggen genom att trycka F5 som jag uppmanade er till att göra i det förrförra inlägget har nog märkt att jag numera har en ny design. Är väl inte helt klar - funderar på att byta typsnitt på inläggen + kanske ha sidomenyn på vänster sida istället - men är tillräckligt nöjd för tillfället. Vad tycks?


Du kan kalla mig idiot om du vill, men inte utan anledning

 

Kom att tänka på en lite rolig grej alldeles nyss. Varför säger man egentligen bombad i Beirut? Och låter inte bombad i Bombay bättre? (BOMBad i BOMBay). Det finns säkert en alldeles utomordentlig förklaring till varför det är just Beirut och inte någon annan stad... Antagligen så har det bombats en del där (åh vilken fantastisk slutledningsförmåga man kan ha).

Men det jag kom att tänka på för övrigt är att vi säger en massa saker utan att egentligen tänka något vidare på dess mening. Varför ordspråk eller talesätt har uppkommit, eller när de först sades och varför. Ibland kan jag känna mig sådär överdrivet djup och jag tror oftast att människor runt omkring mig inte tänker på sådana här saker. Eller så är jag bara överdrivet kritisk mot mänskligheten och samhället. Jag personligen tänker väldigt mycket. På allt och inget. Ibland blir det nästan för mycket, då stängs hjärnan av och det blir blackout. Jag tappar exakt allt vad gäller resonemang och tankegång. Och nu bara babblar jag igen, dags att lägga av innan inlägget blir 37 A4 långt. Ja, just 37, för att jag säger så. 


kontakt 1 2 extra 3 4 5 6 7 8 9 11 mellanrum mellan 12 13 more 14 15 16 17 mer 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31