Kom att tänka på en lite rolig grej alldeles nyss. Varför säger man egentligen bombad i Beirut? Och låter inte bombad i Bombay bättre? (BOMBad i BOMBay). Det finns säkert en alldeles utomordentlig förklaring till varför det är just Beirut och inte någon annan stad... Antagligen så har det bombats en del där (åh vilken fantastisk slutledningsförmåga man kan ha).

Men det jag kom att tänka på för övrigt är att vi säger en massa saker utan att egentligen tänka något vidare på dess mening. Varför ordspråk eller talesätt har uppkommit, eller när de först sades och varför. Ibland kan jag känna mig sådär överdrivet djup och jag tror oftast att människor runt omkring mig inte tänker på sådana här saker. Eller så är jag bara överdrivet kritisk mot mänskligheten och samhället. Jag personligen tänker väldigt mycket. På allt och inget. Ibland blir det nästan för mycket, då stängs hjärnan av och det blir blackout. Jag tappar exakt allt vad gäller resonemang och tankegång. Och nu bara babblar jag igen, dags att lägga av innan inlägget blir 37 A4 långt. Ja, just 37, för att jag säger så.