... Och synd är det, annars hade man kunnat se vilken idiot man är som trånar efter det omöjliga. Jag är trött på att hålla allt inom mig, men jag har inget annat val. Det är slut på idiotin. Jag tänker inte längre lita på människor för de bara nästlar sig in hos en och får en att öppna upp sig och tro att allting är bra. Och om man faller så är det en synd, för du kommer aldrig få det du trånar efter. Skam. Förtvivlan. Smärta. Ilska. Hat. Jag var en slav under dessa ord, men önskar att du var den som kände det istället för mig. 

Åh, vad jag är dramatisk. Kände att jag behövde skriva av mig lite av mina otydliga känslor för en gångs skull, och det är inte meningen att ni ska fatta, för att det är det ingen annan än jag som gör ändå. Kan iallafall påstå att de senaste månaderna och veckorna har jag varit lite uppochner, tycker inte riktigt om mänskligheten på samma sätt som jag gjort tidigare. Idag har jag varit hemma, mår sjukt dåligt och det känns som att jag ska spy, huvudet ska sprängas och jag ska ramla ihop i en hög på golvet - allt på samma gång. Det blir inte så mycket uppdaterat här, för jag orkar helt enkelt inte.. Men jag försöker kämpa på som vanligt med livet, för vad ska man annars göra. 

Det fick bli gamla bilder, när jag hade mitt bruna, långa och fina hår. Saknar det lite.