Jag är så trött på måsten. Jag orkar inte ens göra saker längre som kanske för andra är något självklart. Det konstiga är att jag mår bra. Jag är inte ledsen, jag är inte depressiv som så många gånger förr, jag minns inte senast gång jag hade en ångestattack, jag har lite ont i kroppen och knoppen då och då och jag har jävligt underliga sovtider, men jag mår ju för sjutton bra. Men jag orkar inte. Det är så mycket man "måste" göra.

Ja men, varför då? Tänk om jag inte vill, tänk om jag inte orkar längre?

Jag orkar inte göra skoluppgifterna, jag skiter i vilket. Skiter i vad som händer.

Fast det gör jag ju egentligen inte, eller?

Jag är skoltrött. Jag orkar inte ens kämpa längre. Och det är så jävla synd för jag vet att jag kan bättre än så här. Vad ska man göra, är det någon som har något mirakeltips? Jag vill bara sova, ligga i ide tills värmen kikar fram. Och det verkar inte finnas något som kan dra mig upp ur detta. Inte vänner, inte kärlek, inte musik, inget som får livet att blomstra igen, inget som gör mig produktiv. Jag sitter bara här och väntar på sommaren, vill att det jobbiga ska ta slut, vara över. Snart tar jag studenten. Men jag orkar ju inte kämpa tills dess.